Min Historia.


 


Hejsan, mitt namn är Malin Sydner. Ja är ganska nyss fyllda 20 år och bor just nu i Falun.
Men min historia börjar i en stad som heter Örebro, där ja är född och uppväxt.
Efter ett par år på barns ben, går flytten från Örebro och till härliga Kumla.
Och de är väl igentligen där de intressanta börjar.


Som för de flesta andra så började min sport karriär med fotboll, som snabb och ettrig forward i ett lag som heter Yxhults IK. Men vi gjorde väl aldrig någon riktigt kariärr inom fotbollen direkt.
Men inom fotbollen så träffade ja en kompis som heter Jessika, vi vart vänner och började umgås.
Hon höll på med en sport som hette Innebandy, men de var ju inget för mej, ja var ju fotbolls tjej.
Men ja följde väl med på en match för att kolla. Laget hette Kumla och motståndarna hette Lillån.
För er som inte vet de så är Kumla - Lillån lite av en hat match... (Även om man va 12 år som vi.)

Men när vi stod vid match samlingen på parkeringen utanför Kumlaby skolan så ringde spelare efter spelare och sa att dom hade blivit sjuka.

De fattades folk helt enkelt, tränaren i laget vid namn Mikael "Nisse" Tivemark kollade med stora och frågande ögon på mej... Fotbolls tjejen som inte hade sett en riktig innebandy match i hela sitt liv skulle nu göra entre.
Ja var ju inte sen och hänga på.

Tröjan nr 7 lyckades ja dra åt mej från en tjej som heter Therese som senare skulle bli en av mina bästa vänner.

Men på väg till matchen i bilen när ja började inse vad ja hade gettt mej in på, insåg ja plötsligt att de är ju en sport...

Alltså finns de regler som man måste följa, och framförallt KUNNA!!!
 Ja insåg att ja kunde inte en ända regel, och inte riktigt visste vad de hela gick ut på.  
I lånade kläder, lånad klubba och stulet nr spelade ja matchen.

Matchen slutade 4-1 i Kumlas farvör.

Malin Sydner: 3 mål. Ja var fast.


Laget Kumla höll ut länge, några kom och några gick under åren men de var till 70% samma lag som ja spelade mina första match med, som ja nästan 10 år senare spelade mina sista matcher i Kumla tröjan nr 7.

Dom matcherna var i de riktiga fin rummet i Innebandyn, Elitserien.

Man kan inte komma högre, vi kom dit. Kanske till och med lite för fort.

Sen när chansen kom, om att få byta miljö, om att få flytta till en annan stad, till ett annat lag och att få spela kvar i Elitserien. De riktiga fin rummet.

Kunde ja bara inte tacka nej, mitt äventyr i Eliten fortsätter och i Falun har de knappt börjat...


//Malin Sydner #7




 

(På Faluns hemsidan kan du läsa om övriga spelare i laget och deras historia)
http://www.ibffalun.com/

Serie Premiär.

Igår hände de...
Serie premiär matchen!
Matchen vann vi med 5-1.
Mora tryckte inte så hårt som vi trodde, dom stannade på våran halva halva och väntade in oss.
Tror faktiskt dom skulle tjänat på att tryckt upp hela vägen.
De var en ganska komfortabel vinst.
Själv satt ja snällt och stilla på bänken och tittade på.
Har vart sjuk i veckan så de var väl OK.
Men, som säkert alla spelare som suttit på bänken så vill man ju spela.
De SUGER att sitta där.
De suger hårt!!!!!!!!!!!

Idag är de träning, och på Lördag är de match igen.
Balrog står för motståndet den här gången.
Kommentar? Hmm....
Balrog, är inte de monstret som "dödar" Gandalf i Moria-grottorna i första Sagan Om Ringen filmen?
Ja tror de.....

So long bitches.
//Malin.s.

Allt Rullar På.

Ok, ja vet att ja ska uppdatera mera!
Men ja vet lixom inte vad ja ska skriva...
Just nu rullar allt på, försöker  hitta en ny vardag i en ny stad.
Försöker också hitta ett jobb....
De går så där...
Inte alls!

Och sen Innebandyn, de är så himla roligt att vara här.
Allt är nytt och ja anpassar mej så fort ja kan!
Serie premiär på söndag, mot Kais Mora.
De kan nog bli en tuff match.
Mora spelar man-man, och kan vi bara komma igång med passnings spelet,
så ska den här matchen gå som vi vill!

Nu ska ja städa och fixa lite hemma!!!
//Malin.s.